fbpx

Blog: Stiglöpning – att erövra en ny gren

Jag har rört på mig hela mitt liv. Från barn till tonåring dansade jag och som tjugoåring började jag leda olika jumppagrupper och löpa. Som vuxen har jag försökt prova på olika grenar, allt från kyrkobåtsrodd till crossfit och från triathlon till yoga. Nuförtiden rör jag på mig för att orka i vardagen och jag försöker lyssna noga på vad min kropp behöver och när.

Då Esa Huttunen föreslog att vi skulle ordna ett stiglöpningsevenemang i Lappträsk, kände jag just inte alls till grenen. Ideèn var intressant och vår förening hade tidigare ordnat lyckade evenemang och dessutom passar stiglöpning som hand i handsken som gren i Lappträsk; runtomkring oss finns tusentals hektar ren skog rik på stigar.

Så satte vi igång!

Vårt planeringsteam hittade på ett namn, rutter, pris och på vilket sätt evenemanget skulle marknadsföras – till all tur fanns det kunningt folk, inom olika områden, i vår egen förening och därför framskred allting fort och kom bra igång.

En tanke föddes om att ortsborna och invånarna i nejden runtomkring skulle få prova på en gren som kanske till namnet är bekant men som i praktiken kan vara till och med skrämmande. Alltså startade vi, genast den första hösten, en gratis stiglöparskola.

Härmed öppnades en helt ny värld för mig. Som nämnt har jag ganska fördomsfritt provat på olika grenar. Trots det, till motsats till Henrik, har utövandet av grenar i skogen blivit på ett minimi för min del. Jag har ett obefintligt orienteringssinne och som stadsflicka har skogen alltid varit ledsamt långt borta. Inte ens en 10 års vistelse i Lappträsk har fått mig med på skogsvandring, risken för att tappa bort mig var för stor.

Nya erfarenheter via träning

Till min häpnad har jag lärt mig att tycka om att njuta av stiglöpning i väder som väder och i terräng som terräng – i regn, i snö, i dimma, på berg, på avverkningsområde och i tallmo. Våra ledare i stiglöparskolan för oss än till en skog och stig och än till en annan.

När jag springer i skogen kan jag öva min balans och koordinationsförmåga på ett helt annat sätt än då jag löper på landsväg samtidigt som jag upplever skogens magiska lugnande effekt på mitt humör.

Då man springer på en stig kan man helt enkelt inte tänka på något annat än vart man ska sätta ner foten följande gång. Stress, irritation, sorg och ogjorda uppgifter blir på en tacksam paus. Mindfullness när det är som bäst! Suomen mielenterveysseura pratar om skogsbad och om hur det minskar psyksik stress och också fysisk smärta då man rör sig i skogen. Inget dåligt vårdalternativ!

Det är helt underbart att en sådan här gren har blivit till! Runtomkring i Finland ordnas många fina stiglöparevenemang – till och med året om! Dessa är alltså just de evenemang som också vi, som har lätt för att tappa bort oss, lugnt kan delta i. Men det bästa, du blir på gott humör och lätt i sinnet då du i egen takt rör på dig. Super!

Välkommen med!